Världen kan indelas i sex ”floral kingdoms”, regioner där växterna hör ihop. Ett sådant består av Nordamerika, Europa och hela Nordasien tillsammans. Ett annat är Australien, ett tredje Afrika och Sydasien, ett fjärde Central och Sydamerika, och ett femte Antarktis. Det sjätte är det minsta men också det artrikaste av dem alla: Kapområdet, med mer än 8 000 arter.

Kapets typiska växtlighet kallas ”fynbos”, en ständigt grön låg buskvegetation. En av de mest typiska växterna är protean, en blomma som uppträder i massor av former (368 för att vara exakt). Linné gav den namnet efter den grekiske guden Proteus som hade förmågan att anta olika skepnader. Protean är Sydafrikas nationalblomma.

Kirstenboschs botaniska trädgård ett måste för de som är intresserade av växtligheten. Parken anlades 1913 på mark som tillhört Cecil John Rhodes. Trädgården klättrar uppför Taffelbergets östra sluttning.

I dag finns 4000 arter från hela Sydafrika i trädgården som skulpterats till en stor naturpark. Där finns också resterna av den bittermandelhäck som Jan van Riebeeck planterade på 1600-talet för att avskärma européernas Kaphalvö mot det stora skrämmande Afrika. Det misslyckades redan på den tiden.

Den som kommer i september får chansen att se det som antagligen är världens största blomsterängar. Hela norra Kapprovinsen, som resten av året består av gråbrun halvöken, exploderar i färg när hela landskapet täcks av vårblommor.

Spektaklet börjar något tiotal mil norr om Kapstaden, i nationalparken runt Saldhana Bay och fortsätter sedan ända upp emot Namibia. Det finns långt gångna planer på att förklara hela Kaphalvöns bergskedja som en nationalpark.

Taffelberget har 3000 växter som bara finns här på hela jorden. Den största är silverträdet, som växter som en liten skog vid Kloofnek, mellan Taffelberget och Lions Head. Silverträdet är den största av alla proteaväxter och kan enligt legenden bara växa inom synhåll från Taffelberget. Som de flesta legender är den inte helt sann.

Det finns också en del djurliv på berget, men det är mycket ovanligt att man får se något annat än de klippgrävlingar (ser ut som stora marsvin och är elefantens närmaste släkting!) som tigger bröd på uteserveringen. Men på sluttningarna finns fortfarande babianer, duiker-, grysbok- och grå rhebokantilop, sibetkatt, lodjur, piggsvin, sköldpaddor och tahr, en slags bergsget från Himalaya som smet från ett hägn för 60 år sedan och nu bidrar till att förstöra växtligheten och öka jorderosionen på berget.